Oh hai!

För tillfället har jag praktik på en gymnasieskola här i Götet. Det är på samma ställe som förra gången, men nu har jag en ny handledare och ska vara där en månad. Nu ska vi inte bara sitta bredvid och lyssna, utan även planera och hålla i lektioner. Hilfe! 

Närå, det ska nog gå bra. En annan är ju lyckligt lottad och delar hushåll med världens bäste religionskunskapslärare! :') Han kan styra mig i rätt riktning om jag är ute och cyklar. 

Oh well. Det var det om det.

Telefontömning comin' right at ya:

För några veckor sedan hälsade hela familjen Larberg på Frida och Joakim i Sannäs, utanför Grebbestad. Nå så djävulskt fint vare. Kolla bara vilket gäng, va! Här besökte vi "Bohusläns märkligaste gravfält".....? 

Och vi åt sjuuuukt god mat på en brygga i Grebbestad. Hey food, I love u food. 


Den här <3! Vi gick i samma klass i gymnasiet, och jag är så glad över att vi fortfarande ses ibland.

Vi såg en säl i hamnen! Jag ba: "Estrid, kolla!!! Ditt livs första säl!!!" Hon tittade åt fel håll. :( 


Hen (sälen, inte Erry) letade fisk. Det fanns massvis!

Jocke = mina brudars nya favorit. 

På kvälla gick vi en promenad och glodde på utsikten. Så fint! 

Nutt! 

Estrid blev väldans väl omhändertagen. <3 

Bara några minuter från deras hus ligger en övergiven nöjespark. De flesta maskinerna var tyvärr nedmonterade nu, men en vattenrutschkana fanns kvar. 

Tillbaka i Götet. Jag spenderade en halv förmögenhet på detta träningsset från Stella McCartney for Adidas, för jag tänkte att det skulle öka min träningspepp med 78%. Jag har nu besökt gymmet 1 gång på ett år, och det är ju en ökning... 

Jag skyller dock på detta. Inte att jag har varit på toa, utan att jag har spenderat sjukt mycket tid på Humanisten de senaste veckorna. Blä. Äntligen är denna vidriga tentaperiod över! 
Såhär ser jag förresten ut för det mesta nowadays; antingen iklädd helsvart eller jeanskostym.

Den här kan nästan sitta nu. För jävla gullig är hon också. 

Nytt favvolack från Essie: grått och matt med blått skimmer. Smooth.

Tog denna självis när jag var på väg till skoly för att göra klart ett stort grupparbete (vi gjorde en fältstudie om Hare Krishna, vilket var jätteintressant). Nöjd och gla' över att snart vara färdig och fri! 


I helgen hängde mamma och pappa i Gbg. Denna trio härjade runt på stan! (Ps, lägg märke till Errys kinder..... Nyp nyp.)

Liten var hos doktorn häromdagen. Hon fick göra pricktest för att utesluta några allergier, eftersom hon blir väldigt röd och svullen runt ögat ibland. Allt såg finfint ut! 

I förrgår hälsade vår lilla familj, minus hundi, på Malin ute i hennes nya lägga i Frölunda. 

Hon hade det så fiiiint! Jag vill också bo i en djungel! Och den där pläden har jag obsessat över i två år. Ska nog ge Måns den i julklapp, hehehehehe... 

Hon fick lite mer grönt av oss, i form av sexig kål från Bunches. 

Fem månader

Min käraste lelle gulletut fyller fem månader idag. Shit. Fem månader!!! För exakt fem månader sedan låg vi, alltså Måns, Estrid och jag, i familjerummet sedan några timmar tillbaka. Jag väntade på att barnmorskan skulle komma och hjälpa mig att resa mig upp ur sängen för första gången sedan kejsarsnittet, och huvudpersonen Estrid ba låg där som en grönsak och var världens gölligaste bebichulo med alldeles böjda ben (vilket de var på grund av att hon hade legat i säte). 

Det är alltså exakt fem månader sedan denna bild togs. Cray.

Här var hon några dagar gammal. Kolla bara på de där små benen... :') Hon böjde dem lite extra här, men hon såg ut som ett L i början, det gick inte att böja ned benen!


Fjanten! <3333
 
På den här bilden är hon så lik sin morbror Musse när han var bebis. Tänk att hon har blivit så stoooor! 

Hur gör man ens detta?!

Jaha. Jag minns typ inte hur man skriver? Och det är väl inte superpraktiskt med tanke på att jag ska lämna in en 15 sidor lång hemtenta på söndag. :-) 


:'( 


Oh well. En ska ju inte klaga det första en gör. 

Istället för att göra en lång recap över vad jag har sysslat med sedan senast lägger jag upp några pics från de senaste dagarna, pass på:

Jag har gått från ganska långt...

... Och väldigt slitet hår...

... Till ganska kort och lite mindre slitet hår. Var tvungen att kapa det p g a ännu ett begynnande håravfall. Samma sak varje jävla höst, jag blir så provocerad!!! :C Kan ju säga att amningshormoner inte har hjälpt till det minsta. Är nu en stolt bärare av vikar. 

Och den här har typ blivit en riktig liten person sedan jag bloggade senast?! Hon busar, skrattar, fejkhostar för att få uppmärksamhet, greppar hårt hårt om allt som hennes knubbiga små nävar lyckas få tag i, studerar sina egna fötter, rullar flera varv tills hon ligger flera meter från babygymmet, smakar på potatis och annat gött, och tjuter "BABABABABA WIIIIIE!" när jag kommer hem från skolan. Jag var rädd att jag skulle tycka att det var tråkigt att ha barn, men Erry är typ världens clown och skitkul att hänga med? Älskar henne så mycket att hjärtat nästan inte pallar med det ibland. 

Paus

Nähä, om man skulle ta och dra igång blögga igen? 


Min tuss






Lilla valken, jag älskar dig! 

Sommarmys med sommarbebis i sommarstugan

Jag älskar att hänga i Måns familjs stuga utanför Ängelholm, och särskilt när vädret är fint och bebichulo är nöjd och glad.



Haha, dat face <3




Summah-selfie.

Detta knott har haft major problems med att sova i vagnen. Det börjar gå bättre nu dock! På bilden figurerar även nya favoritgosedjuret Ankan som Estrid fick av våra fina Tranemogrannar. 

Första familjeselfien! 

Döper denna bild till "Lol".

Ostkväll med dessa + Måns päron = fint.


Mami 60 år + bröllis

Den 10:e juli 2015 var ett viktigt datum i casa Svedberg. Inte nog med att mina päron firade 25 år som gifta (= silverbröllop); min fina fina mamma fyllde 60 år också! Det är helt sjukt. Känner mig sämst som inte har en enda bild från firandet, men jag tog några stycken med storkameran i alla fall! De får hamna här en annan dag.  

Efter att vi hade firat henne med släkten hoppade Måns, Estrid och jag in i vår nya bil och åkte till Falköping där vi mötte upp vårt hjärtegull Anton. Vi skulle nämligen övernatta i hans mammas stuga och åka till Lindesberg på morgonen. Dit vallfärdade vi för årets happening: Kalle och Sofias bröllop!!! Tänk va, att vi har varit vänner sedan de blev tillsammans för 6 år sedan, när vi bodde i Kalmar. Då var de två små busfrön med blont yvigt hår, och nu är de gifta. Så stort! 

Bild från när vi anlände till stugan. Superarg och högljudd bebi, samt en Severina med markant ökande tinnitus. 

Bildspam från stugan, pga fint ljus + hus.









Framme på Lindesbergs stadshotell. 

Hjärty! <3 

Glömde min mobil i bilen och har därför 0 bilder från vigseln. Sucks. Men jag tog i alla fall kort på Cissis fina frippa som en fjäril fattade tycke för. 

Bröllopsfest, hurra!

Estrid var lite gnällig, men himla duktig med tanke på att hon blott är 8 veckor. 

Hon hade bröllopets kaxigaste outfit!

Försökte få en bild på de lyckliga tu, men en idiot var i vägen hela tiden. En älskar väl den ändå. 

Kallefia! De var så himla fina! :') 

Och ljuset var drömmigt. Trist att jag inte hade med min kamera. :'(

När Estrid fick lust att säga oss ett sanningens ord gick Mård ut och luftade henne lite. Hon somnar på 10 sekunder när man lägger henne i Ergobabyn, det är magi! 

Ja, och det var det om det. Tack Kallefia för att vi fick dela denna dag med er! 

Ett "litet" impulsköp

I tisdags åkte vi först ut till Uddebo och åt lunch hos min moster och hennes familj. Hon hade gjort dödsgod linssoppa, bröd och pizzabullar, samt ca hundra olika sorters kakor, och jag tog inte illa upp över det om man säger så. 


Efter fikat packade vi, dvs. mamma, pappa, Måns, Estrid och jag, in oss i bilen och åkte till Trollhättan. Det var en väldigt spontan resa som planerades samma morgon. Då hittade pappa nämligen en bil som skulle kunna passa vår lelle familj på Blocket, och eftersom den låg inom vår price range bestämde vi oss för att åka och titta på'n.

Det slutade med att vi åkte hem i VÅR nya bil! Det är en lite småskruttig Mazda 2 från 2003, och jag älskar friheten den innebär för oss! 

Så himla mycket impulsköp, men ett jävligt bra sådant! Hurra! 

Skräcken

Hela familjen Larberg är i Tranemo och njuter av sol och lite avlastning vad gäller bebichulo. Igår morse när jag vaknade bredvid Estrid såg jag att hon låg på rygg och sprattlade, vilket hon gör ibland när hon är kränkt och vill ha mat på direkten. Men snart såg jag att hon försökte spy och att hon inte fick upp det, så hon kunde inte andas och hade panik. Om jag också fick panik? Eh, ja.

Jag ropade på mamma som kom och försökte hjälpa Estrid att kräkas, och till slut spydde hon upp en massa klart slem. Andningen var alldeles rosslig, så vi kastade oss in i bilen och åkte till vårdcentralen. FY fan vad rädda vi var! Efter att en otrevlig läkare hade undersökt henne och tagit prover fick vi åka hem eftersom lungorna lät bra och hon inte hade någon infektion. Tyvärr hände samma sak imorse igen, fast inte alls lika illa. Lilla lilla bebi, hon skrämmer slag på detta hysteriska stycke.

Oh well. På dagarna är hon ändå superpigg och kry, så igår åkte vi till Uddebo och hängde vid poolen. Det var allt bra fint att umgås med släkten, och särskilt att få se mormor som fyller 90 i augusti hålla i vår 7-veckorsklump. :') 

Första ordentliga sommardagen = bebi hade sommaroutfit. 

Jag mä! 

Min lillebror hämtade oss på kvälla. Iso = SUPERPEPP på bilåkning.

Den här med. Eller, ja... Kanske inte. 

Varning för spam! 

:') 

Kan ej hantera detta övergull!!! 

En snigel i framsätet. 

Sådan far, sådan onge! 

Detta är väl "ganska" mysigt...... 

Hemma hos mostra mi.

Fyra generationer: jag, mamma Pamela, moster Elenor, mormor Elvy och Estrid.

Det här <3. Mormor Elvy håller i barnbarnsbarnet Estrid Signe Elvy. 

Ett kejserligt snitt, del 3

Jag tänkte att det kunde va *sköj* att skriva om tiden på BB också, samt om hur det var efter snittet. 
 
Efter operationen fick Måns, Estrid och jag hänga i ett rum där jag blev bevakad av en barnmorska. Hon kom in då och då för att klämma hårt på magen för att kolla så att livmodern drog ihop sig. Det gjorde så satans ont att jag trodde att döden var nära. 
 
Men det var väl rätt mysigt i det rummet också. Jag hade inte ont i övrigt, för jag hade ju kvar lite göttig bedövning.
 
Efter några timmar fick vi ett familjerum, vilket var himla skönt. Med jämna mellanrum kom gulliga barnmorskor och kollade till oss och försökte hjälpa till med att få igång amningen. Det borde ju inte vara rocket science, men det är typ det? Huvva. På kvällen kom min favoritbarnmorska och hjälpte mig att komma ur sängen för första gången. Det var inte lätt. Magmusklerna funkade ju inte, och det började göra lite ont. Men om man lade sig på sidan först och bara använde sidomusklerna gick det bra! Barnmorskan hjälpte mig även att duscha. Det var lätt awkward, men i den situationen finner man sig i precis allt.
 
Lillknyttet
 
Första natten med bebichulo. Jag sov sammanlagt en timme och 20 minuter eftersom jag kollade hennes andning hela tiden. När hon lät blev jag orolig för att hon lät, och när hon var tyst blev jag orolig för att hon var tyst. 

Den andra dagen började jag få nå djävulskt ont i rumpan. Tydligen hade jag fått ett jävla liggsår?!? Vem är jag? En gammal pensionär tydligen. Det blev tydligen så eftersom jag p g a bedövningen inte kände när jag behövde byta ställning. Så jag satt i en hård sjukhussäng utan att byta ställning en hel dag. Rekommenderar ej detta. Det var sjukt jobbigt och gjorde ondare än operationssåret. Jag kunde varken sitta eller ligga, så jag gick runt eller stod till kl 3 på natten, då jag i princip däckade i sängen. 
Men denna dag var också himla fin, för både min och Måns familj kom och hälsade på! <3 
 
Måns fick ta hand om Estrid när jag mådde kasst. Notera vad fint de matchar! 
 
Den tredje dagen gjordes en läkarundersökning på Estrid, och hon klarade allt förutom hörseltesterna (se föregående inlägg). Jag var likblek, nästan grön, och när en BM testade mitt blodvärde låg det på 77. Enligt läkaren borde det ligga runt 140, så det var inte så konstigt att jag var yr och trött. Jag fick två påsar blod, och efter det mådde jag mycket bättre.
 

Tack för ditt blod, donator. <3 
 
Min storasyster Cicci och hennes son Jamie hälsade på på eftermiddagen, och sedan kom även Måns syster Moa. Det var väldans fint att få besök, så att man hade en ursäkt för att lämna rummet och typ duscha och använda deo. 
 
Vi fick stanna kvar till söndagen p g a mina dåliga värden, men det var bara skönt. All personal var helt fantastisk, och jag rekommenderar verkligen Varbergs sjukhus för bebisutdrivning! Lokalerna är jättefräscha, personalen är underbar (kan inte säga det nog), och t o m den vegetariska maten var riktigt god?! Bra ställe helt enkelt! 
 
Snittet läkte f.ö. så jäkla snabbt och fint, och jag slapp i princip smärta! Det högg bara till när jag nös/skrattade/hostade i början, och det var lite svårt att komma upp ur sängen själv, men det kändes typ helt läkt efter ca två veckor. Jag kunde gå långpromenader efter en vecka, men fick inte bära något som var tyngre än Estrid den första månaden. Kejsarsnitt var, för mig, ett bra alternativ och en fin upplevelse. 
 
På söndagseftermiddagen skrevs vi ut och mina päron kom och hämtade oss. THE END 

Första veckorna med Estrid, iPhonetömning!

17 maj, Estrid var fyra dagar gammal. Här hade vi precis kommit hem från BB och väntade på att hennes fairy godparents Petra och Anton skulle komma och hälsa på. 

Första natten hemma, check! 

Och den första promenaden med vagnen som har stått i vardagsrummet och väntat på en bebis sedan i januari. Jag var fortfarande ganska skör och hade lite ont i operationssåret, men det gick bra ändå! 

Det har blivit mycket häng i soffan sedan hon flyttade in. 
 
Som sagt. Och kolla på den där mysnacken, en vill ju ba ta sig ett bett! 

Lil' croc på BVC.
 
Det jag har saknat mest förutom ost under gravven är min vardagsuniform: svarta jeans och svart t-shirt. Tre veckor efter snittet kunde jag äntligen hoppa i mina favvojeans igen. <3 De må sitta "lite" tightare än förut, men de e cool.

Detta barn asså, så pass gölli!! Ibland ser hon lite smånöjd ut...

... Men för det mesta ser hon arg eller skeptisk ut. 
 
Farmor och farfar på visit! Väldigt nöjd Iso till höger. 

Här träffade Estrid Manda för första gången. Det är så fint när hon träffar mina viktigaste. :')
 
Nyckelpigeoutfit på 4-veckorsdagen! 

Här hade jag mjölkstockning och över 39 grader feber. Jag visste att mjölkstockning skulle vara vidrigt, men att det kunde bli SÅ vidrigt?? Fyfan. Hur som helst, vi var på väg till Familjebyrån för att skriva på ett papper som sa att Måns faktiskt är Estrids riktiga papichulo. Estrid själv var jävligt sur och vägrade ligga i sin vagn. 

Lillfisen gillar sina nya Happy lights. Efter att jag tagit den här bilden åkte vi till Sahlgrenska för att Estrid skulle göra ett hörseltest. Hon fick inte godkänt på de två testerna som gjordes på BB, och hon fick inte heller godkänt på det som gjordes några veckor senare på Östra sjukhuset. Vi var så himla nervösa för att hon skulle ha någon hörselnedsättning, men det visade sig att hon bara hade väldigt trånga hörselgångar som antagligen var fyllda med vax eller fosterfett. Hurra! 
 
Nyvaken gullrumpa. 
 
Hennes första midsommarafton spenderades på Liseberg med lilla gänget, och det gick så himla bra! 
 
Nu är Estrid 6 veckor gammal (eller ung) och börjar bli en egen liten person. Ser fram emot att få vara med när detta kaxiga lilla liv växer upp. 

Ett kejserligt snitt, del 2

När vi kom fram till operationssalen fick jag hälsa på personalen. De var så otroligt fina, hela bunten! Särskilt narkossköterskan som hette Snäll i efternamn - himla passande. Det första de gjorde var att sätta ryggbedövning; någon ny variant som innehöll morfin (tack för det!). Det var rätt obehagligt förstås, men kändes ändå helt okej när Måns höll mig i handen och pratade om annat. Efter bara några sekunder började det kännas varmt i benen och rumpan, ungefär som när man sätter på rumpvärmen i bilen. Några ur personalen lade mig på operationsbordet, och sedan testade de om bedövningen fungerade genom att nypa mig i magen med en sylvass pincett. Huvva! Grejen med denna typ av bedövning är att känslan av smärta och kyla försvinner, men man känner fortfarande tryck och dylikt. Jag kände därför när de började skära upp magen, vilket var... jävligt sjukt. Jag sa något i stil med "HERREGUD, SKÄR NI I MIG NU??" och de ba "hehe ja, nu börjar vi!". Det gjorde alltså inte ont, men det var surrealistiskt att känna hur någon rotade runt bland mina organ. Och det var en unpleasant surprise att de tar i för kung och fosterland; de drar och sliter i en så att en far runt på operationsbordet. De makeade dock upp för det genom att vara gölliga och skämta med mig hela tiden. Min favoritläkare ba: "Vad var det som skulle tas ut nu igen? Det var blindtarmen va?". :') Jag som hade varit så himla nervös och rädd kunde till och med skratta lite! 

Det gick otroligt fort att få ut lillis! Operationen började vid 08.10 eller 08.15, och hon var ute redan 08.24. Först hörde vi ett slurpande ljud när de sög ut fostervatten, och efter en kort stund hörde vi ett gällt bebisskrik. Det var väldigt skönt eftersom vi visste att bebisar som föds genom kejsarsnitt kan ha lite problem med andningen i början, vilket innebär att personalen ibland får springa iväg med hen för att få igång andningen ordentligt. Men nu lade de henne mot min kind för att vi skulle få hälsa på varandra, och Måns fick följa med barnmorskan och klippa navelsträngen. 

Foto: en av sköterskorna.
Här var Estrid ca tre sekunder gammal!



När navelsträngen var klippt kom de tillbaka med Estrid och la henne på mitt bröst. Under tiden de sydde ihop mig, vilket tog nästan en timme, fick vi i vår nya lilla familj lära känna varandra. Efter en stund berättade läkarna att min livmoder nu låg på min mage, och att de skulle sy ihop den igen. Utanför kroppen. Då gjorde jag det fatala misstaget att titta upp i den stora lampan ovanför mig: i den speglades allt och jag kunde se min mother-of-life ligga och mysa på min mage. Kan väl säga att jag fick kväljningar. Och när de skulle stoppa tillbaka livmodern i kröppa började det göra väldigt ont. Bedövningen började släppa! Den fina narkossköterskan Snäll gav mig en spruta med något götta i, och det gjorde susen! 



Ja, och när jag var ihoplappad och klar skjutsades jag till rummet där Måns och Estrid hängde sedan några minuter. 

Det får nog faktiskt bli en tredje och sista del om hur det var efter snittet. Det tar vi en annan dag! 

Ett kejserligt snitt, del 1

I onsdags var det friggin' tre veckor sedan jag fick magen uppcuttad och en bebis utplockad. SICK! Känns som att det var ca en vecka sedan?

Jag har tänkt knåpa ihop en förlossningsberättelse eftersom jag själv brukar knarka sådana, men vad svårt det är?! Det kommer förmodligen bli ganska långt också, så jag delar upp skiten i två delar. Och jag varnar för läskiga detaljer och bilder redan nu: äru queasy och mår dåligt av detaljerade beskrivningar som innehåller blod, klegg och annat gojs - sluta läsa nu. OKAJ!

Jag fick alltså snittas eftersom Estrid låg med röva nedåt - envis som sin mor. :-) Jag valde att få ut na på Varbergs BB eftersom vi har väldigt dåliga erfarenheter av Östra efter att vi var inlagda där i januari (personalbrist, dåligt bemötande, allmänt kass stämning). På torsdagen den 7/5 fick vi veta att hon låg i säte och redan på fredagen ringde läkaren från Varberg och sa: "Kan ni komma på onsdag?". Hjälp! Jag satt med min sista hemtenta och hade väl tänkt att vi hade ca två veckor på oss innan bebisens ankomst. Tji fick vi! Det kortades ned till fem dagar.
 
Vi fick alltså skynda oss att dokumentera magen en sista gång.
 
Tisdagen den 12:e åkte vi till Varberg där vi blev inskrivna på förlossningen. Vi fick ett trevligt rum och träffade den fina personalen som skulle ta hand om oss dagen efter, och sedan gav vi oss ut på stan. Vi fikade och åt mat på ett trevligt ställe, och det kändes så sjukt att veta att det var sista gången vi åt tillsammans innan föräldraskapet. 
 
Gulli blivande pappa på café.

Jag sov väldigt dåligt den natten, sedan blev jag väckt av en gullig barnmorska vid 06.30. Jag fick duscha med en antibakteriell tvål, och sedan bevakade de bebisens hjärtljud eftersom hjärtat slog för fort. Det berodde på att jag var så jävla nervös och stressad, oops. Efter att jag hade legat ned och andats lugnt i 20 min var hjärtljuden prima igen!

Värdig bild på en strandad säl. 
 
Sedan satte de katetern (HUVVA, det var inget *myz* direkt. Stackars lille urinröret.). När jag var färdigpreppad rullade de iväg mig mot operationssalen medan Måns fick klä sig i sexy scrubs. 
 
Fortsättning följer en annan dag!
 
Hahaha, väggmålningen vid Varbergs BB... Navelsträngen fortsätter längs med en ca 500 m lång korridor, sedan avslutas målningen med en sax när man kommer fram till förlossningen. 

Lillfisen

Nu när Estrid är här har jag en ursäkt för att plocka fram lille Canon lite oftare än en gång om året. Det är ju faktiskt bättre att fota sådana här viktigheter med en redig kamera istället för att använda iPhonen. Den stackaren mår dock inte så bra (kameran alltså, Estrid mår förhoppningsvis finfint). Mitt kitobjektiv är sönder, så det är inte så sköj att fota längre. Wah-wah. 

Oh well! 

 





 




Mors dag

För första gången i mitt liv firar jag alltså mors dag som mamma! Så pass sjukt va. Måns fixade finfin pannkaksfrukost åt mä, men Estrid bidrog inte med ett skit. Oh well, vad kan en förvänta sig av en 18 dagar gammal miniperson? Inte så mycket.

Nu ska vi stoppa ned lillfisen i vagnen och promenera till Anton och Petra för att mysa. Det är första gången vi vågar släpa med Estrid hem till någon annan, spännande! 

Grattis till min fina mamma på mors dag! Älskar den här bilden på oss två. <3

Min sura bebis och min goobe. 

Min lilla krokodilunge

Bild tagen förra söndagen, 10/5. 
Måns och jag gick på stan för att fixa de sista pryttlarna inför bebins ankomst, och kunde ej motstå denna lilla overall från Mini Rodini. "Den kan hon ha på sig när vi åker hem från BB!", tänkte vi.

Bild tagen en vecka senare, 17/5.
Och så blev det! I söndags hämtade min mamma och pappa oss på BB i Varberg, och nu är vi hemma i Götet och försöker lära oss hur man lever med en liten krokodilbebis. Så sjukt, och fint! 

Hon är här!

Igår morse fick jag magen uppskuren av världens mysigaste operationsteam på Varbergs sjukhus. Ur magen plockade de en illblå skrikande bebis som låg med rumpan nedåt, och som nu ligger och sover på mitt bröst. Så sjukt!

Estrid är här! 










Nattinatt

Här händer det grejer! Ska berätta om'et en annan dag, och så länge får det räcka med en liten bild. Förmodligen den allra sista magbilden:

Igår, vecka 39. 

Boule och Tranemobesök

I fredags var det dags att fira Mandans födelsedag en dag i förskott, och det gjorde vi genom att spela boule, äta ostar och dricka vin (ok, fransk äppelmust för den pregnanta i sällskapet), och sedan äta supersmarrig mat på Barabicu. Halleda', sicken fin kväll! Till och med denna trötta knubbsäl lyckades hålla sig vid liv hela kvälla (nåja... när de andra gick vidare till någon pub åkte jag hem för att sova). 

Det var lika bra att jag åkte hem tidigare, för på lördagen skulle vi gå upp tidigt tidigt och åka till Tranemo, där jag inte har varit sedan jul....... sämsta dottern i byn. :C Det var i alla fall huuur mysigt som helst att hänga med lille familjen, och välbehövt! Det var antagligen den sista gången jag var hemma utan lil' baby, och det... är ju rätt svårt att ta in. Harreguu'.

Oh well! Bildregn på det? 


Innan fölsisfirandet målade jag naglarna med mitt nya favvolack: Depend 7 Day i färgen "Suburban chic". Jag och Livan blev ju så himla ledsna när Livsmedelsverket förbjöd vårt älskade gellack från Depend förra året, men det här är nästan ett värdigt substitut: det är ett hybridlack som härdas i dags- eller lampljus, men man behöver ingen UV-lampa. Borttagningen är ca tusen gånger lättare också, för man kan använda sin vanliga remover! Och på mig håller det faktiskt i ca en vecka innan det blir fult. Bra skit!


Använde läppstift för första gången på x antal månader. Tack och lov är läppfnasighetens värsta period förbi!  


På med nya trenchen och ut i vårkvälla! 


Boule på Boulebar! Amanda och hennes syster Matilda bildade ett lag, och Olivia och jag ett. Minns inte riktigt vilket lag som vann, det är lite suddigt såhär flera dagar efter................... och om det var Amanda och Matilda som vann var det förstås för att Livan och jag ville låta fölsisbarnet vinna! Sådana är vi: ödmjuka. 


Mycket viktigt att mäta så att allt går rätt till!


Olivia mätte min mages omkrets också. Den var ca två meter. Näe... men nästan. 


ALLTSÅ!!! Kan jag få äta ostbricka varje dag i hela mitt liv, plz? Är så jävla bitter för att jag inte får äta opastöriserad ost, det är ju tortyr?! Särskilt när vi beställde in baguette och det fanns en massa smarrig mögelost. :'( De var i alla fall gulliga och lade till lite extra ost som jag kunde äta. 


Vi blev bortskämda av Matildas roomie som jobbar i baren: han skickade t.ex. in drinkar och en monsterportion pommes till vår bana. Nom!


Världens finaste Amanda på Barabicu. Hurra för vår fräscha 27-åring! ♥

En dag senare satt jag på ett tåg med mitt eminenta resesällskap: Mården som läste Populär Historia... 


... och valken som använde mina snabba skor som bitstöd. 


Bland det finaste jag sett: när Iso bondade med min lilla mormor. Blev helt tåris! När de satt själva på altanen en stund hörde jag mommo säga: "Vem är världens finaste vovve? Är det du, Iso? Jaaa, det är du!". Grinade inombords.

Och det var det om det. Tjarrå!

Postpreggo-klänning och en nytrimmad säl


Något som är sjukt svårt: att uppskatta ungefär hur kröppa kommer se ut efter att min lille inneboende har flyttat ut. Vi ska på två bröllop i sommar om allt går väl, och denna dress får nog hänga med på ett av dem. Men i och med att den passar helt okej nu blir den kanske alldeles för stor sen? Livets dilemman alltså. 


Iso har fått tag på bebisens första gosedjur och blivit helt kär i det. Hon visar detta genom att bita upp rumpan och dra ut stoppningen på den stackars räven. Bebisen kommer få något annat med andra ord. Den här bilden föreställer förresten Iso pre klippning...


... Och såhär ser hon ut nu. Kolla på henne!!! Nytrimmade lille fånetratt! <3 <3 <3 


I onsdags åkte Iso och jag hem till Stina och inspekterade hennes nya lägga i Majorna. Den var provocerande fin! 
Sedan kom Tora och myste också, så himla gosigt vare. <3 


Iso älskar att titta ut genom fönster, så hon gav lägenheten godkänt. 


Eller till och med Mycket väl godkänt.




Notera fettvalken ovanför svansen. 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0