Vår fina tjej är sjuk.

Det räckte inte med att en i familjen Larberg skulle bli sjuk i en autoimmun sjukdom. Igår var Iso så himla trött och hängig på kvällen, vilket hon kan bli ibland när hon har haft några intensiva dagar (hon har varit hos sin favorithundvakt). Imorse ville hon inte äta något alls, inte ens sitt bästa godis Dentastix. Hon ville inte dricka och hon var väldigt slö. Jag kollade hennes slemhinnor i ögonen och munnen och såg att de nästan var vita. 


Ringde till Blå stjärnan som bad oss komma in direkt, så jag och Iso hoppade in i en taxi och skyndade dit. Hon fick komma in först trots kö i väntrummet. 

Veterinären trodde först att det kunde vara en blödning i buken, men de såg inget avvikande på ultraljudet. De behövde ta blodprov för att kunna kolla hennes allmäntillstånd (blodvärde, njurar, lever, etc), men hon var så uttorkad att det inte gick att få ut något blod. Jag fick lämna kvar henne där (</3) för att de skulle ge henne vätskedropp och ta prover.

Veterinären ringde när jag hämtade Estrid på förskolan och berättade att Iso antagligen har IMHA: Immunmedierad Hemolytisk Anemi, en sjukdom som är vanlig bland cocker spaniels och innebär att kroppens immunförsvar bryter ned de röda blodkropparna. Det leder till anemi, blodbrist, och är anledningen till att Isos slemhinnor var så bleka.

Prognosen är sådär och behandlingen verkar väldigt jobbig. Hon ska ligga inne i flera dagar och förhoppningsvis klarar hon de två första och mest kritiska veckorna. 

Det känns skit. Jag orkar inte mer nu. 

This. <3 Estrid försökte muta Iso med favvogodiset, men hon ville inte ha.
De var så otroligt fina mot Iso på Blå stjärnan. Och hon var så svag. Fyfan, vad ont det här gör.
En person som har grinat väldigt mycket och en hund som har somnat i famnen.
Jag älskar dig, valpi, snälla krya på dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0