Tomheten.

Vårt hem är så tomt utan Iso. Ingen svart liten tuss som möter en vid dörren när man kommer hem, ingen som snarkar i korgen när vi kollar på film, ingen som jagar efter Estrid när hon har en boll, ingen som hjälper till att städa genom att äta resterna kring Estrids stol... tomt. Jag ser henne i ögonvrån precis hela tiden och Måns hörde henne precis snarka till i korgen som står kvar. Hennes tomma matskål och vattenskål står också kvar, vi har inte orkat slänga dem ännu.

Imorse slängde jag hennes tandborste och tandkräm, och det gjorde så ont. Det kändes så definitivt. Jag hittade några bajspåsar i min jackficka, och det högg till i bröstet. När jag dammsög upp en liten tuss av hennes päls började jag nästan gråta. Det är de sista spåren av henne i vårt hem och jag vill spara precis allt. Det kändes t o m fel att tvätta handduken som vi använde till att torka hennes leriga tassar.

Älskade vän, min finaste valp, vad jag är ledsen att det slutade såhär. 

Att du aldrig mer kommer att följa med på våra äventyr, det vägrar jag att förstå.
Du och jag på din nionde och sista födelsedag. Tänk om vi hade vetat att vi bara skulle få ha kvar dig i tre fjuttiga månader till.
Hjärtesorg.

Kommentarer
Postat av: Malin

SÅ orättvist :'(

Svar:
Severina

2017-03-24 @ 23:49:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0