Ett kejserligt snitt, del 2

När vi kom fram till operationssalen fick jag hälsa på personalen. De var så otroligt fina, hela bunten! Särskilt narkossköterskan som hette Snäll i efternamn - himla passande. Det första de gjorde var att sätta ryggbedövning; någon ny variant som innehöll morfin (tack för det!). Det var rätt obehagligt förstås, men kändes ändå helt okej när Måns höll mig i handen och pratade om annat. Efter bara några sekunder började det kännas varmt i benen och rumpan, ungefär som när man sätter på rumpvärmen i bilen. Några ur personalen lade mig på operationsbordet, och sedan testade de om bedövningen fungerade genom att nypa mig i magen med en sylvass pincett. Huvva! Grejen med denna typ av bedövning är att känslan av smärta och kyla försvinner, men man känner fortfarande tryck och dylikt. Jag kände därför när de började skära upp magen, vilket var... jävligt sjukt. Jag sa något i stil med "HERREGUD, SKÄR NI I MIG NU??" och de ba "hehe ja, nu börjar vi!". Det gjorde alltså inte ont, men det var surrealistiskt att känna hur någon rotade runt bland mina organ. Och det var en unpleasant surprise att de tar i för kung och fosterland; de drar och sliter i en så att en far runt på operationsbordet. De makeade dock upp för det genom att vara gölliga och skämta med mig hela tiden. Min favoritläkare ba: "Vad var det som skulle tas ut nu igen? Det var blindtarmen va?". :') Jag som hade varit så himla nervös och rädd kunde till och med skratta lite! 

Det gick otroligt fort att få ut lillis! Operationen började vid 08.10 eller 08.15, och hon var ute redan 08.24. Först hörde vi ett slurpande ljud när de sög ut fostervatten, och efter en kort stund hörde vi ett gällt bebisskrik. Det var väldigt skönt eftersom vi visste att bebisar som föds genom kejsarsnitt kan ha lite problem med andningen i början, vilket innebär att personalen ibland får springa iväg med hen för att få igång andningen ordentligt. Men nu lade de henne mot min kind för att vi skulle få hälsa på varandra, och Måns fick följa med barnmorskan och klippa navelsträngen. 

Foto: en av sköterskorna.
Här var Estrid ca tre sekunder gammal!



När navelsträngen var klippt kom de tillbaka med Estrid och la henne på mitt bröst. Under tiden de sydde ihop mig, vilket tog nästan en timme, fick vi i vår nya lilla familj lära känna varandra. Efter en stund berättade läkarna att min livmoder nu låg på min mage, och att de skulle sy ihop den igen. Utanför kroppen. Då gjorde jag det fatala misstaget att titta upp i den stora lampan ovanför mig: i den speglades allt och jag kunde se min mother-of-life ligga och mysa på min mage. Kan väl säga att jag fick kväljningar. Och när de skulle stoppa tillbaka livmodern i kröppa började det göra väldigt ont. Bedövningen började släppa! Den fina narkossköterskan Snäll gav mig en spruta med något götta i, och det gjorde susen! 



Ja, och när jag var ihoplappad och klar skjutsades jag till rummet där Måns och Estrid hängde sedan några minuter. 

Det får nog faktiskt bli en tredje och sista del om hur det var efter snittet. Det tar vi en annan dag! 

Kommentarer
Postat av: Pluggish-Frida

Åh <3 Blir alldeles tårögd av att läsa er förlossningshistoria. Så fin ho ä! 2 veckor kvar till BF för oss nu och jag längtar extra mycket till lillebror kommer efter den här storyn.

2015-06-09 @ 14:18:14
Postat av: Malin

Alltså pluttisar vad fint! Gråter en skvätt. Längtar efter att träffa henne. snart snart

2015-06-09 @ 18:30:29
Postat av: Karin

Så jävla fint och coolt! Är dock i chock av att läsa om the mother of life på magen. SHIT!!! Puss

2015-06-12 @ 11:13:25
Postat av: Anna Hjalmarsson

Börjar ju gråta här på jobbet!! Så himla häftigt och fint och beundransvärt!

2015-06-13 @ 09:56:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0