Gnäll

Egentligen tänkte jag gå på Halloweenfest ikväll, hade köpt viiin osv. Hade världens idétorka dock, tänkte bara hänga kameran runt halsen och vara utklädd till fotograf! Failure.

Men happelihapp, det bidde inget festande idag. Min mage har uppfört sig illa de senaste veckorna. För några veckor sedan gick jag upp och spydde mitt i natten (det var första gången jag spydde nykter sedan jag var fem år) och idag har jag en jobbig smärta i högersidan av magen. Det gör jätteont när jag sätter mig ned och känns konstigt när jag går. Ibland krampar det till som fan, och ibland känns det knappt. Hoppas jag mår bättre imorgon, jobbar själv då.

Nu ska jag titta på film och käka Kryptoniter. Och tycka synd om mig själv. Ja.

Puss


This is it

I onsdags var jag och Stina och såg premiären av Michael Jacksons This is it. Ett ihopklipp av repetitionerna inför vad som skulle bli hans sista turné, 50 konserter i London i somras. Som alla vet hann han inte genomföra dessa konserter. Han dog innan världen fick se vad han fortfarande hade att ge.

Jag hade blandade känslor inför den här filmen. Jag visste att Michael egentligen inte alls ville ge alla de här konserterna. Han var sjuk och kände själv att han aldrig skulle orka 50 konserter (vilket jag tycker säger sig självt, 5 konserter hade räckt!) Men jag ville ändå se den. Jag älskade Michael och ser nästan alla klipp med honom jag kan komma över. Självklart ville jag se hur han planerade sin sista turné.

Man såg hans försiktigare rörelser och det syntes att han var alldeles för mager och sjuklig. Ändå kunde han dansa som en ung Michael under Billie Jean.
Många fans vet vilken perfektionist han var, minsta lilla detalj styrde han med järnhand. Han visste precis hur han ville ha det. Det fick man se smakprov på i filmen.

Dokumentären fick ett plus i Aftonbladet, ni kan läsa Markus Larssons recension här. Jag håller inte med Larsson i det han skriver.

Citat av Larsson: "Han är väldigt ängslig för sin röst och rör sig försiktigt över scenen.

Koreografin och rörelserna och tjuten i 'Beat it' och 'Thriller' och 'Billie Jean' sitter fortfarande. Men kraften och spänsten och Jacksons nästintill övernaturliga scenutstrålning är borta."

 

Personligen tycker jag att man måste ta hänsyn till att det här inte var generalrepetitionerna. De hade precis börjat. Klart som fan att man inte ger allt under sina första repetitioner, gör någon artist det?! Att han sparade sig inför de 50 kommande konserterna är inte konstigt, snarare tvärtom.

Och vad förväntar sig folk? Att han skulle dansa som när han var 17? Eller 35? Ang sången... i ett klipp i filmen sjunger han acapella, och det låter FANTASTISKT!

Jag ska inte skriva för långt om det här. Men jag tycker, som ett av hans miljoner fans, att han var bäst. Han var verkligen King of Pop.

Punkt.

 


(Bildkälla)


Jag var ingen, du var aprilhimlen

Har suttit i sängen med min dator i knät sedan jag kom hem från jobbet efter 19.30 nån gång. Tassade nyss in i köket för att göra mig en kopp te och såg då att en bukett röda rosor och en töt lapp låg på köksbordet. Ett sådant fint påhitt.
Jag älskar dig, mitt hjärta <3

Tänk att vi har varit vi i snart fem år. Det är läskigt hur fort tiden går. Men jag är fortfarande pirrigt kär i min Johan och känner verkligen att det är honom jag kommer bli gammal och gaggig med. Vi ska ha två boxrar, en massa skäggagamer (och kanske två ungar, jaja) och bo i Japan. Mm.

Nu ska jag somna till Se7en och vänta på att min fining ska komma hem och spoona.

Natti.
<3


Såg den här bilden på Lunarstorm innan jag såg Johan i verkligenheten, och jag blev lite kär redan då.

 

 


 


Den allra första bilden på oss.
Vi hade varit tillsammans i fyra dagar.

 

 



Maj 2005.

 

 


 


Sommaren 2006. Precis innan Johan ryckte in i lumpen.

 

 


 


Halmstad sommaren 2006.

 

 


 

 

 

 

 


Alltid & längre.

 


Sen to Chihiro no kamikakushi

Jag är glad. Imorgon är jag ledig. Ska gå upp tidigt, äta finfrukost med frukt, te och smoothie och förhoppningsvis sno Johanens dator och spela WoW. Yay.

Och åh! Jag ska göra något riktigt roligt i slutet av november. Can't wait. JÄTTEPEPP!

Petra har varit här ikväll. Jag lagade linssoppa, sedan kollade vi på Hayao Miyazakis Sen to Chihiro no kamikakushi (Spirited away). Blev på Miyazakihumör och tänker somna till Ponyo. Mm.


Petra und ich!


Man måste ringa först, man måste boka tid, man måste skynda sig, man måste skärpa sig, man måste komma in i Stockholm




Jag besökte min älskade Maja i hennes nya stad Stockholm lördag-onsdag. Skulle egentligen åkt hem i tisdags, men ödet ville annorlunda. Det var dock fint att få lite extratid med min fina vän, såklart.

I lördags spenderade jag 6.5 timme på en Swebus-buss innan jag nådde mitt mål, och Maja kom och mötte mig på stationen. Vi var tjejiga och målade naglar och diskuterade outfittor och dylikt på kvällen, sedan mötte vi upp hennes vänner på en liten inflyttningsfest innan vi drog vidare till Debaser Medis. Det var riktigt kul.

I söndags träffade vi finisen PhilipSöder, vi gick på Beyond Retro och fikade sedan. 

I måndags träffade jag min gamla klasskompis Cornelia för att fota konvolutet till hennes kommande EP, och jag blev nöjd med en del av bilderna. Hoppas att hon också blir det. Maja joinade för pizza och så på kvällen, sedan åkte vi tillbaka till Hornstull och Majas lägga igen.

Hann träffa sötisen Madde en stund också, det var flera år sedan!


<3





Efterlängtat mellanmål.






Yours truly (Barbapappa i paljett) på Beyond Retro.











Philip och Maja. Fina fina!








http://www.myspace.com/corneliaadamson/





http://www.myspace.com/corneliaadamson/





Mitt bästa köp ever- världens finaste ring.





Hej då-fika på Saturnus.

kort

jag vill iväg. nu.

Stevie Nicks - The Wild Heart


Åh. Bara lyssna på det här.


Jag <3 Darth Vader


Äsch.

Fan vad jag är dålig på det här.

RSS 2.0