Jag tror vi flyr rakt in i solen

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
Och som ett rastlöst barn om våren dagen kommer
Du, jag tror vi flyr rakt in i solen

Bröllopet närmar sig med stormsteg: på lördag är det dags, och jag & Clasmus har inte övat en endaste liten gång. Haha. Vilket skämt. Jag kommer förstöra bröllopet för hans mamma. Ska iaf spela F. Åkerströms "Jag ger dig min morgon",  och den har jag ju spelat ett antal gånger... den var en av låtarna som tillhörde oss i början, kommer du ihåg, min fina? Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra.

Annars kunde allt ha varit bättre. Jag är redan trött på skolan. Jag är fruktansvärt (med betoning på fruktansvärt) trött på vissa personer. En av dom kan inte ens komma in i rummet utan att jag får en knut i magen. Du är så falsk, och allt du vill är att framstå som felfri & perfekt. Hej, vad du inte är det. Jag tycker nog t o m synd om dig.

Jag tycker synd om mig själv nu också. Fan. Varför kommer nya problem så fort jag lyckas lösa de gamla?

I don't know

Loving is good if your dick's made of wood
And the dick left inside only half understood her
What makes her come and what makes her stay?
What makes the animal run, run away yeah
What makes him stall, what makes him stand
And what shakes the elephant now
And what makes a man?



Camera obscura

Uh. Mitt huvud dödar mig. Jag är hemma idag också, orkade inte masa mig upp kl. 6 för att hinna med bussjäveln. Det är sjukt, Västtrafik & Tranemo kommun har dragit in vår skolskjuts hem nu också! Istället för att få skjuts från skolan har vi nu 10 minuter på oss att avsluta lektionen, hinna ner till skåpet och hämta alla saker, och sedan springa ner till stationen. Nej, det hinns inte, eftersom det tar ungefär en kvart att ta sig till stationen. Speciellt jobbigt blir det sen när jag ska ha med min gitarr. Ändring krävs!

Idag är jag på fotohumör. Det är jag allt som oftast sedan jag köpte min eos 350d ♥ Den är verkligen det bästa & trevligaste jag har. Är sugen på att köpa en analog också, som jag kan använda nu när jag ska sätta igång med projektarbetet. Jag "har" visserligen redan en, men den är inte så bra. Och den är inte ens min på riktigt, en vän sa att jag får ha den hur länge jag vill eftersom han aldrig använder den. Men ja, det får nog bli en sådan också. Att framkalla sina egna negativ inne i mörkrummet, spänningen innan man vet om det blev bra eller helt misslyckat...ohh, jag älskar det. Att sedan gå in i labbet och ställa sig vid en apparat och arbeta med en speciell bild tills den blir alldeles precis som man vill ha den... jag har saknat det. Jag har saknat labbet, lukten av fixet & framkallningsvätskan, den där stressen som är precis lagom och känslan när man lyckas med en bild. Det är ren lycka. Jag ska ta hem alla mina foton från A-kursen imorgon. B-kursen är påbörjad, och det är dags för nya teman & bilder.


Du, du sätter höstsolen i eld

DAGENS KLÄDER: Mörkgrå stuprör, brunt långt linne, svart kofta, svarta kinaskor.
DAGENS FRISYR: Fluffigt & halvlockigt.
DAGENS SMINK: Mascara & lite rouge.
DAGENS HÄNDELSE: Jag åkte till skolan kl. 07.02 för att prata med vår rektor Bo Haarala ang. vår skitkassa skolskjuts. Efter det åkte jag hem p g a migränen som åt upp mitt huvud.
DAGENS LÅT: Sophie Zelmani- Maja's song
DAGENS VILL HA: 8:e september ^^
DAGENS PLANER: Steka pannkakor, och ringa Olivia, Johan & Amanda.
DAGENS SKADA: Migränen och skoskav av mina bruna ballerina med snörning.
DAGENS DUMMASTE: Migränen.
DAGENS DROG: Photoshop CS.
DAGENS ÅTERSEENDE: Nej.
DAGENS ROLIGASTE: Att redigera bilder i PS. Vilket liv jag har... men jag skyller på att jag faktiskt är sjuk.
DAGENS TRÅKIGASTE: Samtalet med rektorn, vi kom ingenvart, kände jag...
DAGENS FINASTE: Cornelia är alltid snyggast ju.
DAGENS KRAM: Ingen, tror jag. Jo! Maria Stacke <3
DAGENS PUSS: Inte ens en liten.
DAGENS FAVVO: Några av honorna i klassen.
DAGENS SAKNAD: Honey. Så grymt mycket. Men telefonsamtalet igårkväll gjorde mig gladastasta.
DAGENS KÖP: Kaffe i kafeterian.
DAGENS GODIS: Djungelvrål som mamma köpte förra veckan. Har inte orkat äta dom innan.
DAGENS HUMÖR: Slö & trött. Vill helst nana nu.


Ögonsten*


He's like Jesus

he's like jesus


I'm running my hands through the dirtiest water, washing my memories away

Nollningen av es-ettorna gick jättebra. Vi var väldigt snälla (för en nollning), det värsta de fick göra var att dricka råa ägg & äta en blandning av ägg & nyponsoppa.
Insparken var trevlig. Efter några glas bål sprang jag runt och var skrattig hela kvällen, ända tills honung hämtade mig. Innan vi gick försökte jag hjälpa till att städa (försökte var rätta ordet, jag vinglade lite för mycket), och tillslut sa dom som var kvar att jag inte behövde göra mer för att jag redan hade hjälpt till, och att dom inte ska nämna mig som en av dom som smet ifrån städandet. Min sista kommentar (enligt Johan, jag tror fortfarande inte att jag sa så): "Ni får släpa mig i smutsen på måndag". Va?

Inatt hade jag de värsta förlamningarna jag nånsin haft. Först tänkte jag "Är det såhär det känns att dö? För isåfall är det inte så farligt". Precis när jag hade tänkt det så blev det helt fruktansvärt, och jag kunde verkligen inte vakna. Usch. Johan hade redan somnat, så han kunde ju inte väcka mig. Jag tycker inte om att somna sist.

Iaf, härliga bilder från både nollning & inspark finns här.

ESMK3

Första dagen i trean idag. Tiden har gått så läskigt fort, jag har nog inte hunnit med riktigt. Det känns inte som att det är två år sedan jag tog mina första nervösa steg in på Gärdet och satte mig i musiksalen med alla nya människor. Sommaren har varit lång, och jag har saknat några så himla mycket. En del tycks dock ha blivit ännu jobbigare över lovet.  

Något som gör mig jävligt arg: Västtrafik. Faktum är att jag hatar dom. Innan har min buss alltid gått vid 07.30, och chauffören släppte av oss vid skolan. Då behövde vi bara vänta på att skolan skulle börja i 15 minuter. Nu går bussen vid 06.58 (!), och vi blir avsläppta vid stationen istället (okej, det tar typ bara en kvart att gå, men sen i vinter när det är en massa snö och -25º ute så är det jättelångt), och vi får vänta i nästan en timme på att lektionerna ska börja! Sjukt. Jag ska bojkotta Västtrafik. Sista klagomålet för idag: om dom vill att folk ska åka kommunalt så ska de inte ta 207 kr för en enkel resa från Gislaved till Göteborg.

Imorgon ska hela skoldagen ägnas åt att lära känna de nya ES-ettorna. Min grupp ska bjuda på fika, så nu måste jag baka två satser suklaabollar.
På kvällen ska vi treor sparka in de små liven ^^ Fest. Våra lärare varnade oss för att låta det bli ett fylleslag. 

Fast ooh, vad jag ska ragla hem. Jag är värd det nu. Ursäkta, men jag behöver glömma en hel del, och då får jag vara fjortis. Morgondagens kväll ska bli en sjuk kväll.

Ballad of Big Nothing

Det är klart att en människa inte bara slutar finnas till. Man kan inte bara låtsas & ignorera. Jag vill inte ens det egentligen. Jag var väldigt nere och ovillig att se när jag skrev det där. En sak som jag hade reagerat på i ett av dina mejl var "...det ser inte ut som att vi kommer träffas mer p g a Severina och det.". Aj. Jag hade blivit en orsak igen. Men det spelar faktiskt ingen roll nu. Jag säger det här för sista gången: Ni får fortsätta träffas & prata för mig. Det handlade inte om det. Det är bara det att jag är trött på lögner.
Jag kom på en dum grej: efter det som hände i juni var det dig jag var förbannad på, och inte honom. Så även i helgen. Till en början. Sedan tänkte jag igenom det. Du har egentligen inte gjort något fel, det är han som är ansvarig, för han drog upp allt redan från början. Du är inte orsaken till det här. På något sätt är det nog jag, för det måste ha varit något jag inte har kunnat ge, något som fattades redan då.

Vi har löst det mesta nu, och känslan av fel som fanns innan är borta. Du finns visst. Och du har rätt: luftbubblorna kväver en till slut.

Lonelily

Klockan 06.30 imorse vaknade jag av att mobilen ringde i 260 dB.

-Hej honey!
-JOOOHAN!
-Jag får egentligen inte ringa nu, men jag ville bara säga att jag älskar dig. Vi hörs senare?
-Jaaaaa! Jättemycket.
-Jag älskar dig, nattinatti, pussepussepusse.

Min toking, vad jag saknar dig redan. Äckligt mycket nästan. Det är bra att du kommer hem på fredag. Då ska jag komma vinglande från insparken, och du kommer få leda mig uppför trappan. Haha. Alavo ♥

Sandra åkte hem för en stund sedan. Hennes dotter var jättesöt. Det blev en del fotande. Och jag märkte att hon har förändrats så himla mycket, och att det känns som att jag lever kvar på högstadiet.


Tystnaden dånar som oljud

Dagen har gått så otroligt sakta. Jag ville lyfta luren och ringa till den där speciellingen hela tiden, men det går ju inte. Han leker militär till sent på kvällarna ju.
Det ekade i huset, jag var själv hemma. Det kändes som att det var för tyst för att ha musik på ens, men Lasses mörka basröst fyllde mitt rum en stund i alla fall. Jag är trött idag, jag orkar inte.

Imorgon ska jag träffa en kär vän som jag inte har träffat sedan i nian. Sandra heter hon. Hon fick barn för två månader sedan, en liten dotter som heter Elvira. Henne ska jag också få träffa imorgon. Och Sandra ska få se mina ödlor, det har hon velat sedan i högstadiet. Haha. Jag är lite nervös. Vi har troligen förändrats väldigt mycket, och jag hoppas att vi fortfarande kan skratta tillsammans. Fast det är jag ganska övertygad om att vi kan, för vi hade inte några som helst problem med det i högstadiet.

Nu ska jag försöka slå en signal till min soldat ändå.

Ha en fin kväll.

En svår och jobbig grej

Jag är trött och ledsen. Och jag saknar honom och hans värme, trots allt som har hänt. Förra gången blev jag rasande när jag fick reda på alla lögner som dragits för mig om och om igen. Lögnerna hade blivit en trygg sanning efter ett tag, och jag försökte ignorera tankarna som viskade att jag var dum och att jag missade något helt uppenbart. Men hela tiden fanns tankarna där, och jag var osäker.


Den här gången är jag inte rasande. Jag känner mig bara liten och trött. Men det som gör ont den här gången är inte att han tog kontakten med henne igen, jag har hela tiden sagt att det är okej att dom håller kontakten och träffas. Det är att han ljög om det de gångerna jag frågade om det, senast i onsdags.
Jag fick veta av en slump, precis som i juni. Jag snokade inte efter några bevis, för så patetisk är jag faktiskt inte. Jag satt bredvid när han kollade sin mejl på Lunarstorm, och då råkade jag se att de har haft kontakt flera gånger under sommaren. Jag fick läsa alla mejlen, och de innehöll inget som jag skulle kunna bli arg på. Men anledningen till att jag har frågat om det är att jag verkligen har misstänkt det, och han ljög om det, trots att det bara var några månader sedan han lovade att aldrig ljuga för mig igen.

Jag orkar inte vara ledsen och orolig längre. Jag bryter kontakten nu. Inte för att du har gjort något fel egentligen (du svarade ju bara på hans mejl), utan för att jag inte orkar tänka på allt ni har haft, och det som hände bakom min rygg under en längre tid än jag trodde.


Du finns inte längre.


Because

Jag har lyssnat på Beatles hela morgonen och förmiddagen. Jag hade nästan glömt hur glad jag blir av dom. Både "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" och "Abbey Road" har jag hunnit med att lyssna på två gånger om. Musiken som fanns på 50- och 60-talet är så överlägsen musiken som finns idag. Det finns vissa guldkorn idag också, men det kommer ändå aldrig bli samma sak. Förr gick man in i studion, och så spelade man tills man satte alla låtar. Man gjorde om det hur många gånger som helst tills det lät bra. Idag behövs inte det. Idag har vi datorer och musikprogram som hjälper till. Det är fusk, faktiskt. Tycker jag.
En låt som är värd att lyssna på (den ligger på "Abbey Road"): Because. Elliott Smith har gjort en fantastisk a capella-cover på den också.

Ahh, because the world is round it turns me on
Because the world is round
Because the wind is high it blows my mind
Because the wind is high
Love is all, love is new
Love is all, love is you

Because the sky is blue it makes me cry
Because the sky is blue



De bästa

Imorgon har jag en stressig dag framför mig- fast en väldigt fin sådan. Jag ska baka kladdkaka, laga mat, grovstäda mitt rum och gå ner till banken och ta ut 1000 kr (till klänningen). Sedan ska jag ta 17.15-bussen till Gislaved, och möta upp med mina fina klassisar vid Rusta, och så ska vi gå hem till Kenan och planera insparken för de nya ettorna. Kenis bor ute i Henja, och nu när Johan har permission ska han bo hos sin pappa, som också bor i Henja. Så jag ska gå dit efter insparksplaneringen. Hoppas att han har hunnit leka av sig (ooh, snusk) med Ken då. Jag vill inte ta upp för mycket tid, han måste hinna träffa sina hannar när han är hemma.

Vårt telefonsamtal innan gjorde mig så varm om hjärtat. Jag har saknat din röst så enormt mycket. Det är svårt att vi inte kan ha samma kontakt längre. Men sen när du kommer hem juni 2007... då har vi all tid i världen. Och jag tror att allt kommer lösa sig helfint för oss. Alavo på riktigt.

Nä. Nu ska jag kolla på 3 fräscha avsnitt av Full Metal Alchemist. Tack&Hej.


Pics från vår klassträff i Fridas stuga, i början av juni i år.



Du gör mig hel ♥

Den är på väg igen

Amandan min ringde vid 10-tiden och var så glad att hon nästan grät. Grattis till körkort och lite mer frihet, min vackra ♥ Jag sa ju att du skulle klara det.

Lars Winnerbäck har varit min räddare sedan jag gick i åttan och fick en skiva av Olivia i födelsedagspresent. Hon hade bränt den och råkat lägga med en Hammerfall-låt. Den hösten lyssnade jag inte på något annat än låtarna på "Kom!". När jag hade praktik i Borås lät jag mina fötter trampa ner de frusna löven på trottoaren i takt med "Kom" och "Kom Ihåg Mig". Jag tror att jag ska gå ut och fota i eftermiddag, med Lasse sjungande i mina lurar. Jag ska hitta i hösten igen. Jag längtar efter att kura ner mig i min favorithalsduk och att ha på mig favoritjackan. Raggsockar, kalla händer som värms i varma händer, te, tända ljus, virvlande löv i målande färger, gitarrspel en mörk håltimma och sena filmkvällar under en filt. Det är lite sorgligt när sommaren försvinner med sin värme och sol, men jag tycker om hösten alltför mycket för att bli deppig.


Jag tycker om att umgås med Greta ^^




I feel just like a child

Usch. Idag är en sådan där tråkig dag då man bara inte orkar. Jag orkar inte göra någonting alls.
Fast jag tog tag i mitt liv och ringde till Greta nyss, så vi ska träffas lite senare. Det blir mys. Jag har inte träffat henne på länge.

Iaf. Jag övningskörde till Gislavedet med mamma innan, behövde köpa nya lampor till terrarierna. Hittade förutom lamporna en svart plastbricka med en dödskalle på, en ny mascara (den brukar kosta 159 kr, men idag kostade den bara 115 ^^) och en helt underbar grå/svart-randig Lee-klänning på JC. Jag har inte handlat på JC sen i ettan, jag tycker inte om deras kläder längre. Men den här klänningen...Who. Tyvärr kostade den mäktiga 600 kr... men ja, det har jag råd med. Jag har lagt undan den tills på torsdag, för då är jag ändå i Gvd hos J. Massa bra. Kan kanske ha den när jag sjunger på bröllopet? Eller kan man ha svart & grått på bröllop? Man borde kanske ha lite mer färg?


Dagens köp till vänster, gammal bild på mig & G till höger.

Pictures of me

Mitt fotande slutade med självporträtt idag. Nakna sådana. Det är synd att nakenhet ses som något tabu och förbjudet. Människokroppen är så himla vacker. Den är liksom alltid spännande och intressant.
Jag brukar dock inte tycka om att se min egna kropp på bilder. Speciellt inte avklädda bilder (Frida tog en serie sådana på mig i studion i våras och dom tyckte jag verkligen inte om. Jag tyckte bara att ansiktsporträtten blev bra). Men dom här blev jag ganska nöjd med. 
Och dom som tar illa upp kan ju titta på något annat.

Lonelily




Mica

Uj. Jag vaknade nyss, och läste ut resten av första delen av min bok (Stephen Kings "Det". Jag läser den för 8:e gången nu, jag älskar den). Har bara andra delen kvar, den är på ungefär 750 sidor, så jag kommer nog bli klar tills imorgon. Jag brukar alltid få Stephen King-abstinens på sommaren, så jag vill inte läsa ut den för fort.

Mikaelan ringde igår. Jag har knappt träffat henne i sommar, så det var jättefint. Stackaren hade hjärnskakning efter en cykeltävling i Holland (dumming, hon skadar sig hela tiden när hon tävlar. Hon får inte cykla mer för mig). Hon följde med mig och mamma ut när jag övningskörde, och bilen krånglade, så jag fick inte köra den mer. Dumheter. Vi hämtade min laddare till kamerabatteriet ute i Uddebo, hos kusinerna mina. Fast nu bor iofs inga kusiner kvar, bara min moster Elenor, hennes knäppa man Olof och deras katter.
 
Vi kollade på "Sagan om de två tornen" på kvällen (Mickan har inte sett hela filmtriologin! Bara ettan...och ja, tvåan nu då. Men det ska jag ändra på), och åt en himla massa chips. Jag börjar tröttna på både chips & godis, jag vill bara fika hela tiden. Haha. Och vindruvsätning är en återkommande aktivitet i mitt dagsschema. Jag måste gå ner och köpa fler i eftermiddag, kom jag på nu.

Över till ngt helt annat.. jag trodde att det skulle bli helt fruktansvärt att ha finingen så långt bort från mig. Men det har funkat helt okej hittills. Visst saknar jag honom alldeles otroligt mycket ibland, men samtidigt blir helgerna så himla fina när vi inte träffas lika ofta. Allt känns mer speciellt. Ih. Kan man veta att något är helt rätt efter 16 månader? Det finns liksom inget annat i mitt huvud & i mitt hjärta. Jag kan inte tänka mig något annat än oss.
Jag älskar att älska dig, honey.


Den här bilden är från vintern 2004.
Oj, vad vi ser unga ut. Haha. Och vilka frisyer vi hade.




Behind the drapes

DAGENS KLÄDER: Cheap Monday- denim's, grått långt linne, svart väst med två pins på
DAGENS FRISYR: Nytvättat, just nu i handduksturban med inpackning.
DAGENS SMINK: Inget.
DAGENS HÄNDELSE: Jag har kollat på TV i sex timmar. Det regnar ute, Johan är ute i fält, schlynorna är på Emmaboda (Faktiskt, så är jag inte avundsjuk, vilket jag trodde att jag skulle vara. Banden på Arvika slog Emmabodas band med hästlängder. Girafflängder t o m.)
DAGENS LÅT: Mew- 156 (Inte versionen som ligger på "Frengers", utan den som ligger på "Half the world is watching me)
DAGENS VILL HA: Solbränna kanske. Nä, ingenting egentligen.
DAGENS PLANER: Jag ska kolla på Full Metal Alchemist, redigera bilder, äta vindruvor & kanske spela lite gitarr.
DAGENS SKADA: Jag är jätteallergisk, var tvungen att ta både ögondroppar & allergitabletter idag. Usch.
DAGENS DUMMASTE: Allergin stör som fan. Vädret också.
DAGENS DROG: Njä.
DAGENS ÅTERSEENDE: Nej.
DAGENS ROLIGASTE: Hahaha. Nej.
DAGENS TRÅKIGASTE: Allt ungefär.
DAGENS FINASTE: Alla är fula idag.
DAGENS KRAM: Piss.
DAGENS PUSS: Pisspuss. Ingen.
DAGENS FAVVO: Alla är dumma.
DAGENS SAKNAD: Honey. Klasskompisarna.
DAGENS KÖP: Nejnej.
DAGENS GODIS: Mamman min hade köpt lite Karamellkungen. Men jag ångrade mig jättemkt när jag hade ätit det, så det var inte så gott.
DAGENS HUMÖR: Nä.

A saxophone, an armchair and a small drum

Halmstad var ganska tråkigt faktiskt. Mitt kusinbarn Agnes Ipomea hade feber och höll på att få nya tänder, så hon skrek & gnällde HELA tiden (hon brukar aldrig göra det annars), och min tinnitus var überjobbig. Dessutom hade jag migrän när jag vaknade i morse. Tur att jag hade iPodis med mig, den var lite av en räddning.

Och varför är det så att man alltid hittar massvis av saker när man inte har några pengar? It's always the same. Jag hittade en jättefin svart jacka med ett band i midjan på H&M, och jättejättefina inredningsgrejer på Lagerhaus (hej vad jag kommer köpa alla mina grejer till mitt nya rum där). Det enda nya som fick följa med mig hem var Klippoteket Hårspray & rakgel. Nödvändigt med samtidigt onödigt. Och dyrt.

Jag hann iaf med en fin fika på Espresso House & ett dopp i havet. Jag vägrade ligga ute och sola efter att en mordisk getingjävel flög rätt på mig och stack mig när jag låg och läste. Jag är allergisk mot getingar (och mot myggor. Lyckat på sommaren), så benet & foten svullnade upp så mkt att jag inte kunde ha på min ena sko. Jag fick gå runt barfota (på ena foten, jag haltade som Ringaren i Notre Dame) inne på Eurostop.

Det bästa var att jag hann träffa Johan två kvällar. På måndagkvällen var han & två lumparkompisar (Jag kommer bara ihåg dom som Skåningen & Svensson) på Mackedonken, så jag åkte dit och träffade dom. Sedan kändes det dumt att vi inte skulle träffas mer när jag ändå var i H-stad, så han fick hänga med och sova i stugan, sedan skjutsade vi tillbaka honom kl. 6 på tisdagsmorgonen. På tisdagskvällen blev allt fel, och jag bara grät hela tiden, och det slutade med att vi hade ett fint telefonprat, och han kom till stugan och sov där igen. Jag är alldeles för beroende av honom. Han får dock komma hem redan på onsdag (!), så vi ses ons-sön. Tyvärr får han inte ringa förrän på tisdag eftersom han är ute i fält nu. Blä. 

When I rest my chest
On this wooden body
I feel my soul pour through my mouth
So everyone can hear it


Spin me round again, and rub my eyes

Jag sitter och försöker få tag på en av världens vackraste låtar: Imogen Heaps "Hide & Seek". Den ligger på ett av OC-soundtracken, men nedladdningen vill inte sätta igång. Jag har för mig att den är helt a capella (alltså bara sång utan ackompanjemang), och det är Imogen Heap som sjunger alla underbara stämmor. Den är så himla vacker.

Dagens låt: Frou Frou- Let go.
Den ligger på soundtracket till "Garden State", jag fick det av Amanda för ett tag sedan, men har inte orkat lyssna igenom det. Såg filmen igår med, och den var helt underbar.

Jag är verkligen jättetrött idag. Inte så bra med tanke på att jag först ska köra till Johans pappa i Gislaved och hämta två tröjor som jag har glömt där, och sedan köra till Gnosjö och klippa mig. Efter klippningen ska jag köra till stugan i Halmstad ju, och oj vad jag kommer somna vid ratten.

Honey glömde sitt pass och sitt bankkort i min väska (oj, vad jätteförvånad jag blev, verkligen), så jag ska åka upp till hans regemente och lämna grejerna ikväll. Eller imorgon, jag får se. Om jag får för hans halshuggarbefäl. Nä, han tycker faktiskt att de verkar helt okej allihop.

Jag hade lovat honom att följa med hans mamma och lillasyster på hans regementesdag, och se hur han har det. Igår fick jag veta att det är samma datum som jag ska sjunga på Clas mammas bröllop i Kalmar! Jävlars, jag ville verkligen åka dit. Då blir det en till "två-veckare" då vi inte kan ses.

Oh, nu funkar både Frou Frou & OC-soundtracket. Massa bra. Då ska jag gå och mixa mig en smoothie.

Ha en fin vecka nu.

Where are we? What the hell is going on?
The dust has only just begun to fall,
Crop circles in the carpet, sinking, feeling.
Spin me round again and rub my eyes.
This can't be happening.
When busy streets a mess with people
would stop to hold their heads heavy.




Goodbye Sad Songs

Uh. Honey åkte precis iväg till lumpen, hans mamma Anneli kom och hämtade honom här. Nu ses vi inte på två veckor, för han ska ut i fält och sova i tält nästa helg. Uschabuscha. Men ja, det var jättefint att han kom hem den här helgen iaf, för tre veckor hade blivit för mycket.
Jag åkte till Gislaved i fredags, och väntade på Johan med hans mamma och syster Mia. Han kom ganska sent, iklädd sin uniform. Haha. Han är så lite soldat en pojke kan bli.
Jag körde hit oss igår (nej, inget körkort, men övningskörning med mamman), och så fort vi kom hem ringde Amandan och frågade om vi ville komma ner till sjön och bada. Det ville vi ju ^^ Olivia kom också dit, och uj vad trevligt & fint det var. Det är inte ofta vi hinner träffas alla tre, och det är så skönt att de kommer så bra överens med Johan. Det är jätteviktigt ju. Han är verkligen lik oss på så många sätt, och det är så lätt för oss att skratta tillsammans.
Jag var först i och Olivia följde tätt efter. Amanda blev nedtvingad av Johan (som inte badade p g a begynnande förkylning). När vi hade legat och solat en stund åkte vi hem till Amanda och åt mackor, iste, hallonsorbet och chokladglass. Massa mys ju. Jag & J lånade "Kill Bill" av henne, och såg den igårkväll. Den var skitbra ju (Jag hade iofs inte väntat mig något annat av Quentin Tarantino.). Jag skäms för att jag inte har sett den innan, men ja.
Imorse gjorde jag blåbär-och hallonsmoothies till oss, och sedan duschade jag och gjorde mig i ordning innan vi gick ner till mormor och firade att hon fyller 81. Den finaste delen av släkten var där, och min kamera blixtrade till ungefär tre gånger i minuten, jag fotade hela tiden. Det är speciellt roligt när man får till en bra bild på mitt kusinbarn Agnes Ipomea, för hon är en liten vilde som springer runt och vägrar vara stilla hela tiden. Men ja, jag blev helnöjd.

Well. Imorgon ska jag till Gnosjö och klippa mig hos Aldis på Sol & Hår (tack för att du tipsade mig om henne, Fridis ^^), och sedan ska jag köra mig, mamma och mormor till stugan i Halmstad. På kvällen eller tidigt på tisdag kommer kusin Caroline, Agnes Ipomea och min moster Elenor ner också, och vi stannar tills på fredag. Hej, vad mycket min kamera kommer vara med ^^ Jag är beroende av den nu, jag skulle aldrig kunna gå tillbaka till min gamla Sony W5.

Nu ska jag kolla på Full Metal Alchemist (ist för Naruto), och göra en ny smoothie. Hej hej.

 


 


Severina

Jag hittade en låt som heter "Severina" och är gjord av ngt band som jag aldrig hört talas om, Mission UK. Det är första gången jag stöter på mitt namn någon annanstans ^^

She's got her head in the clouds
she's got the stars in her eyes
and she's dancing with a dream in her heart
she's got the wind in her hair
moonchild shining bright
and she's dancing, with a dream in her heart

Severina, Severina

She believes in angels
she believes in the will of the gods
and she's dancing amongst the magic dust
she believes in the midnight trance
she believes in 'love is the law'
And she's dancing amongst the magic dust

Severina, Severina

Star child
baby born of heaven
Severina, Severina

She's got a heart full of promise
she's got her hand on her heart
and she's dancing by the light of the moon
she's got a head full of secrets
sworn to the faith of 'love under will'
and she's dancing by the light of the moon

Severina, Severina

she's a gift from the gods and she's dancing
Severina, Severina

Haha. Världens lamaste låt, men det var ju roligt.


In cemetery

There's a shadow on the wall and it's nine feet tall,
And our hearts won't sink 'cause it's obviously nothing at all.
And in a roundabout way we can disappear towards the coast,
The most I have to say isn't really that revealing at all


DAGENS KLÄDER: Svarta tights, svarta shorts, grått långt linne,  grå kort kofta med leopardmönster, långa stora hjärthalsbandet & svarta kinaskor.
DAGENS FRISYR: Plattat, rufsigt & utsläppt.
DAGENS SMINK: Mascara, kajal & lite rouge.
DAGENS HÄNDELSE: Ingen hittills. Jo, jag gjorde en äcklig upptäckt som jag inte vill gå in närmare på.
DAGENS LÅT: Johnny Cash- Hurt & Architecture in Helsinki- In Cemetery
DAGENS VILL HA: Röda stuprörsjeans. Det får nog bli Cheap Monday ändå.
DAGENS PLANER: Jag och mamma ska ta med min skäggagam Max till en reptilexpert i Jkpg, och sedan gå på IKEA. I eftermiddag ska jag till honey <3
DAGENS SKADA: Mitt öra har spruckit. Töjspiralen är säpp. Det gör djävulusiskt ont. 
DAGENS DUMMASTE: Den äckliga upptäckten.
DAGENS DROG: Nä.
DAGENS ÅTERSEENDE: Kommer att bli min finaste Johan.
DAGENS ROLIGASTE: Kommer bli att gå på IKEA & träffa J, ja.
DAGENS TRÅKIGASTE: Att jag kanske måste avliva Maxi. Jag vill verkligen inte det. Men det är nog ingen fara.
DAGENS FINASTE: Mina kinaskor.
DAGENS KRAM: Sedan. Av en soldat. Det ni.
DAGENS PUSS: Det blir en soldatpuss också.
DAGENS FAVVO: Min systemkamera. Den är lovely.
DAGENS SAKNAD: Klasskompisarna. Jättestor saknad faktiskt. Det skrämmer mig att det bara är två terminer kvar.
DAGENS KÖP: Ska nog köpa två vaser på IKEA. Kanske.
DAGENS GODIS: Nejnej.
DAGENS HUMÖR: Glad ju.

Hurt

Såg förresten en underbart bra film idag, nämligen "Walk the line" som handlar om musikern Johnny Cash och hans liv. Den var så... aow.
Cash gjorde en cover på Nine Inch Nails "Hurt" innan han dog 2003. Den är så bra att jag måste skriva ned den. Och lova att du läser hela! Tack.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain;
The only thing that's real

The needle tears a hole;
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

Wat have I become, my sweetest friend?
Everyone I know goes away in the end.
And you could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of thorns
Upon my liar's chair
Full of broken thoughts
I cannot repair

Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here

What have I become, my sweetest friend?
Everyone I know goes away in the end
And you could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

If I could start again
A million miles away
I will keep myself
I would find a way



Det gör mig så arg.

Ända sedan jag var liten har djur varit ett av mina största intressen. Det började med att jag fick leka med kusinernas katter och hundar, och sedan har intresset och kärleken för djur bara växt. För mig är de faktiskt mer än bara djur. Jag tycker att de är bättre än människor på vissa sätt. Det är vår ras som förstör jorden, och vi vet exakt hur vi förstör, ändå gör vi inte särskilt mycket åt det. Inte så mycket som vi skulle kunna göra.
Och det finns inget som gör mig så arg som misskötsel och djurplågeri. Jag och mamma satt precis och kollade på "Djurpoliserna" på Animal Planet, och det gjorde så ont i hjärtat att se så många djur lida så mycket p g a dumma människor helt utan medlidande och förstånd. Det var en hund som hade sådan skabb att den fick avlivas, för hans hud var ett enda stort sår. På programmet var det även med en unghäst vars grimma var så liten att den hade växt in i ansiktet, så det hade börjat växa vävnad över den. Ansiktet hade börjat ruttna sedan 1,5 månad tillbaka, och de fick operera bort grimman. En annan häst vägde 130 kg för lite, den var bara ett rangligt skelett med hud. Jag gråter när jag ser sådana fruktansvärda saker. Människan är det grymmaste och elakaste som finns. Vi är de enda varelserna som har förmågan att känna sympati och medlidande, och ändå finns det så många som plågar och utrotar djur som har funnits på jorden så jävla mycket längre än vi. Tigrar kommer t ex troligen vara helt utrotade inom 50 år, det finns mindre än 4000 vilda exemplar kvar i hela världen.  
Jag är inte direkt engagerad i något, men jag funderar starkt på att börja skänka pengar till någon djurorganisation. Inte sådana som släpper ut minkar och sådant, utan sådana som verkligen gör nytta. Djurens Vänner t ex, de tar ju verkligen hand om djuren som kommer in dit, och hjälper dom att komma till nya kärleksfulla hem. Jag har tagit hand om en skäggagam därifrån, min fina Vilma. Hennes ägare hade en djuraffär, och en dag tröttnade han på den. En människa som är normal i huvudet hade sålt affären med djur & allt, men han satte alla djuren i en lada för att låta dom dö. Som tur var det någon som hittade dom innan det var för sent, och nästan alla djuren överlevde. Jag har två skäggisar, och Max som jag har haft sen han var liten, är världens mysigaste och keligaste (okej, han är en ödla, så man kan kanske inte tro det, men det är han faktiskt. Han älskar att sitta ute hos mig och titta på TV, och att sova på min axel på kvällarna). Vilma har blivit rädd och tillbakadragen eftersom hon har blivit så illa behandlad, men sedan hon kom till oss har hon blivit jättesnäll och man kan ha henne ute hur mycket som helst.
Jag måste kanske avliva Max imorgon, för han har fått någon konstig utväxt under örat, och han har någon inflammation i vänsterögat, så han kan knappt öppna det. Jag ska ta honom till en reptilexpert i Jkpg, och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom kan hjälpa honom på något sätt. Annars måste jag låta dom avliva honom, för jag vill inte att han ska lida.

Alla människor som missköter & plågar djur borde hamna i fängelse, för djur kan inte försvara sig på något sätt, och de är helt oskyldiga.
Usch. Vissa saker gör mig väldigt arg och upprörd. Och det här inlägget blev väldigt långt. Men ja. När jag verkligen tycker att något är viktigt så blir det så.



Fr vä: Johan & Vilma som får J's hår i ögat, nybadad Max & Johan, jag & klängig Vilma, Max.

Ta mig till kärlek

Igår tog jag tåget till Göteborg för att träffa Olivia. Hade inte träffat henne på typ en månad, så det var jättemys.
Hon jobbade när jag kom fram till Gbg, så jag gick till H&M och köpte en grå kort kofta med leopardmönster. Den är lite fulsnygg sådär, jag var iaf tvungen att köpa den, kände jag. Sedan gick jag och satte mig på Kungsgatan (mittemot Yoko Yap ungefär) och kollade på folk. Då gick en tant förbi och väste: "Kolla på lodisen", sedan spottade hon på mig. Eller, hon försökte. Loskan missade med några cm. Jag är definitivt inte en lodis. Faktiskt.
Sedan kom Olivia och hämtade mig, och vi gick till Tribe, jag skulle köpa en blackline hästsko till läppen. Dom var slut (förra gången jag var där & skulle köpa ring var ringarna naturligtvis också slut! Jäkla Tribe), och jag blev en suring. Så vi gick och hälsade på där jag hade APU i våras istället (MUG).
Det var så himlans varmt, så vi gick och fikade på Cosmos. Jag har aldrig ätit en så god cheesecake (förutom den Johans mamma gör, den är oslagbar).
Jag har letat efter kinaskor sen jag gick i nian, och nu hittade jag äntligen exakt sådana som jag har velat ha hela tiden! Svarta i sammet. På Indigo, vid Järntorget fanns dom, och de kostade bara 119 kr! <3
Efter att vi hade varit på Indigo tog vi en spårvagn till Axel Dahlströms torg och gick till Olivias syster Fridas lägenhet. Vi lagade lite mat (mja, dom lagade mat och jag åt av den), och sedan slappade vi framför TV:n.
Jag väcktes av Olivias väckarklocka kl, 05.30 imorse, det var mysigt. Men jag somnade om nästan direkt (ovanligt för att vara jag. Har jag väl vaknat så somnar jag vanligtvis inte om).
När hon hade slutat jobba tog vi en spåris till stan och åt på ett av mina favoritställen i Gbg, Café Caprese. Dom har alltid så god pasta.
Efter lunchen och lyssnandet till världens ösregn + åska gick vi till Weekday, och jag provade Cheap Monday-jeans (nej, jag vill egentligen inte ha fler CM, men jag vill ha röda jeans, och har inte sett några andra än just CM). Jag såg ut som en korving, så några sådana blev det ikkje.
Olivia bidde jättetoanödig och åkte hem, och jag gick till bron vid Brunnsparken och väntade på en bekant till familjen, BG. Vi skulle ta en fika innan jag tog 17.50- tåget. Under tiden jag väntade kom det fram en uteliggare och frågade om han fick stå under mitt paraply lite. Och det fick han. Så vi stod och pratade lite, sedan skulle han träffa sin kompis, sa han. Usch, jag tyckte så synd om honom. Han såg så ensam och ledsen ut.

Iaf. Det var Gbg det. Förresten, Johan får visst komma hem redan på fredag! Mitt hjärta gjorde några glädjeskutt när han berättade det ^^ 



RSS 2.0